Bara så länge de finns stjärnor över oss.
Nu sitter jag här, äter kinder maxi till frukost och lyssnar på håkan hellström. Tankarna fyller hela huvudet.
Tänker på Kusin och syster som brukar lyssna på honom och säga att det är bra musik, jag som aldrig lyssnat förrän nu.. Tänker på alla människor man tycker om och alla människor man bör tycka om.
Man föds i en familj får en stor släkt på köpet och förväntas att tycka om alla, för man är ju faktiskt släkt...
Har man tur så finns det verkligen de i ens släkt som man tycker om otroligt mycket. Jag har haft den turen och få två fina kill kusiner som alltid brytt sig, som jämt har ställt upp. Under hela min uppväxt har de vairt där, och det har bildat ett speciellt band som gör att de känns som de är mer än kusiner. Som att vi vore syskon. Jag kommer alltid vara tacksam att jag hde turen att föddas i släkten där de fanns.
Detsamma gäller min syster, god made us sisters but love made us friends. Det var meningen att vi skulle bli systrar för ingen passar så bra som vi. Tillsammans har vi alltid klarat av allting. Det finns alltid någon som fångar en när man faller.
Min mamma, utan henne vorde jag ju inte här, jag älskar att hon blev min mamma. Skulle aldirg vilja ha någon annan. Skulle aldirg kunna älska någon som jag älskar henne!
Jag kan räkna upp personer som betyder nått hela dagen....
Min lilla bror som inte är liten längre.. Men för mig kommer han alltid vara liten, och jag kommer alltid göra allt för att skydda honom, (trots att han inte behöver det)
Sen finns det personer man alltid tyckt om, alltid sätt upp till. Som sen förändrats.. Som försvinner på nätt sätt fast de finns kvar... Så pendlar man mellan att sakna dem och hata dem..
Sen finns alla de människor som man inte behöver tycka om, men som man gör ändå.
Min pojkvän, en person som av någon anledning helt plötsligt fanns i mitt liv, som jag inte skulle byta ut o någonting, skulle aldrig göra nått för att förlora honom. För det är mitt val att älska honom, ett utav de bästa val jag någonsin gjort! Han finns alltid där, trots att han inte behöver det egentligen, men han gör det ändå. För att han älskar att göra det.
Alla mina fina vänner, personer som alltid bryr sig, inte för att de måste utan för att de vill!
Så många broar jag bränt,
ingen tog mig riktigt över, nej
men jag går inte isär
när jag går med dig
//YouSoFine
Tänker på Kusin och syster som brukar lyssna på honom och säga att det är bra musik, jag som aldrig lyssnat förrän nu.. Tänker på alla människor man tycker om och alla människor man bör tycka om.
Man föds i en familj får en stor släkt på köpet och förväntas att tycka om alla, för man är ju faktiskt släkt...
Har man tur så finns det verkligen de i ens släkt som man tycker om otroligt mycket. Jag har haft den turen och få två fina kill kusiner som alltid brytt sig, som jämt har ställt upp. Under hela min uppväxt har de vairt där, och det har bildat ett speciellt band som gör att de känns som de är mer än kusiner. Som att vi vore syskon. Jag kommer alltid vara tacksam att jag hde turen att föddas i släkten där de fanns.
Detsamma gäller min syster, god made us sisters but love made us friends. Det var meningen att vi skulle bli systrar för ingen passar så bra som vi. Tillsammans har vi alltid klarat av allting. Det finns alltid någon som fångar en när man faller.
Min mamma, utan henne vorde jag ju inte här, jag älskar att hon blev min mamma. Skulle aldirg vilja ha någon annan. Skulle aldirg kunna älska någon som jag älskar henne!
Jag kan räkna upp personer som betyder nått hela dagen....
Min lilla bror som inte är liten längre.. Men för mig kommer han alltid vara liten, och jag kommer alltid göra allt för att skydda honom, (trots att han inte behöver det)
Sen finns det personer man alltid tyckt om, alltid sätt upp till. Som sen förändrats.. Som försvinner på nätt sätt fast de finns kvar... Så pendlar man mellan att sakna dem och hata dem..
Sen finns alla de människor som man inte behöver tycka om, men som man gör ändå.
Min pojkvän, en person som av någon anledning helt plötsligt fanns i mitt liv, som jag inte skulle byta ut o någonting, skulle aldrig göra nått för att förlora honom. För det är mitt val att älska honom, ett utav de bästa val jag någonsin gjort! Han finns alltid där, trots att han inte behöver det egentligen, men han gör det ändå. För att han älskar att göra det.
Alla mina fina vänner, personer som alltid bryr sig, inte för att de måste utan för att de vill!
Så många broar jag bränt,
ingen tog mig riktigt över, nej
men jag går inte isär
när jag går med dig
//YouSoFine
Kommentarer
Trackback
