Evis.

Idag är de dagen, dagen med stort D. Dagen jag önskar att jag kunde radera ifrån alla världens almenackor.
. Bara få allt som hände ogjort.. Bara få de att försvinna..

Tre år som känns som en oändlighet utan dig, men bara är en liten del av en livsstil.. Idag känns allt bara jobbigt och alla minnen och glada stunder man hade tillsammans kan inte få smärtan att gå bort.. För de spelar ingen roll att de har gått tre år för de gör lika ont ändå. Saknaden bränner rätt in i hjärtat.
Jag burkar inte låta smärtan ta över längre, brukar inte låta tårarna få rinna fritt. Men just idag finns de ingen ork för att vara stark. Enda skillnaden från då det hände är att man vet att de kommer en morgon dag och man vet oxå att man klara av den. Men just idag är smärtan större än allt annat.
Jag tänker inte låta smärtan bita sig fast och stanna kvar. För jag vet att varje dag som går är de en dag närmare tills vi ses, och när vi gör det så tänker jag ha massor att berätta och upplevet en massa grejer. Därför tänker jag inte låta smärtan binda sig fast. Men just idag, får den finnas..


Jag vet att du på ditt sätt får reda på hur alla här känner och har det, jag vet med att du vill att vi ska må bra. Så får din skull så gör jag alltid mitt bästa för att må som bäst. Så förlåt mig för att det inte går just idag..


Det är så mycket jag vill prata med dig om, jag vet att du ser allt jag gör, men jag vill veta vad du tycker och tänker. Jag vill veta att du alltid finns nära, inte bara i hjärtat utan på riktigt..

Jag älskar dig Evis, jag kommer alltid göra det, alltid..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0